Magica Natura

Det började regna när jag tidigare var ute och gick. Alla flydde in under tak, men jag vände upp ansiktet mot himlen och log. Det varade bara en kort stund, men det var precis vad jag behövde. De senaste dagarnas ångest försvann. För en stund, men stunden var underbar!

"Måndag, 2012-05-28

Jag var ute i helgen. Vanligtvis brukar krogar eller klubbar innebära en evig kamp inom mig. Å ena sidan kommer de ständiga sociala farhågorna med för mycket folk, personer som tittar snett och rädslan för att göra någonting kostigt. Å andra sidan får jag en kick av att vara ute bland folk, att kunna hantera situationen och till och med njuta av den. Och åh, så jäkla snygg jag kände mig i lördags med nytt linne och en frisyr som jag för första gången var riktigt nöjd med! Ja, jag hade otroligt roligt. Jag dansade till och med, och jag brydde mig inte ett dugg om hur jag såg ut eller om folk tyckte att det var konstigt att dansa bugg till helt fel musik på helt fel plats. Jag pratade med S hela kvällen lång och hade så dåligt samvete för att jag inte ägnade mer tid år mina andra vänner. Men det är någonting hos S som får mig att må bra. Han har många av de egenskaper som M också har, egenskaper som gör att jag kan slappna av i deras närhet.
Såhär efteråt mår jag dåligt, som alltid efter sådana evenemang. Kan kvällen enbart inneburit lycka? Sa jag någonting fel? Ja, det vet jag att jag gjorde. Jag kan aldrig hålla munnen stängd när jag borde. Gjorde jag någonting fel? Ja, det gjorde jag antagligen, för det skulle inte vara första gången. Kommer den här bubblan som jag just nu känner att jag lever i snart att växa sig så stor att den inte längre håller? Pang, allt försvann. Ja, det är så det brukar vara. Snedsteg på snedsteg kommer snart att lägga sig på hög, och till slut kommer allting att ta slut. Allting har alltid ett slut för mig. Åter igen ensam."

Ur: Schack matt (eller vad nu boken ska heta)

Ibland gråter jag utan någon direkt anledning. Plötsligt fylls kroppen av en total tomhet som till slut värker så mycket att jag nästan spricker. Sådan gråt är den värsta, den man inte kan spåra till ett ursprung.
Gråten kom över mig innan och jag tog mig en dusch för att dölja den för min sambo. Jag har alltid tyckt att det ser så skönt ut att gråta i duschen. Att sitta på det blöta golvet medan vattnet sköljer bort all smärta och sorg. När vi för ett par månader sedan flyttade till ny lägenhet med en stor dusch blev jag glad av just den anledningen, nu skulle jag kunna gråta i duschen. Vi hade badkar innan. Så jag grät i duschen idag. Och det är bättre än att gråta någon annanstans. Gråten försvinner snabbare i duschen, precis som om tvålen inte bara tar bort smutsen utan också sorgen.
Gråten utan anledning stör mig mer än gråten med anledning. Om någon kommer på en med att gråta så frågar denne förmodligen efter anledningen till sorgen och att inte ha något svar på frågan är konstigt. Då är gråten med anledningen bättre, även om jag helst inte gråter alls så klart. För vem vill gråta när man kan le?


Jag satt och funderade innan. Jag har alltid kännt mig så falsk för att jag påstår att jag mår dåligt, när andra uppenbarligen mår sämre. Sen slog det mig att det inte handlade om att andra mår sämre, det är bara det att vi visar det på olika sätt. Jag väljer att inte visa det alls helt enkelt. Det är frustrerande dock att jag trycker ner mig själv för att världen vriden på bilden av hur en person som mår dåligt ser ut och beter sig. Om man är deprimerad så skär man sig i armarna och försöker ta livet av sig varannan dag. Man blir tvångsintagen på psyk och tar överdoser. Men alla hanterar det inte så. Vi som inte skär oss? Vi som inte försöker ta livet av oss varje dag? Mår inte vi dåligt? Jo. Vi hanterar det bara annorlunda. Det gör mig arg. Därför har jag bestämt mig för att börja föra dagbok igen. Jag ska skriva om mina tankar kring normala situationer i ett år. Därefter ska jag redigera och skicka in till ett förlag. Visa att man inte måste vara jävla Berny Pålsson om man mår dåligt. Det är inte meningen att jag ska tycka att jag är löjlig för att jag inte mår "lika dåligt" som andra. Därför ska jag försöka ändra på det! Texten ovan är första inlägget. Löjligt kanske, men det skiter jag i.


[M]

[M]

Det har varit ett par ordentligt turbulenta dagar. Helgen var rent kaotiskt, framför allt fredagen. Jag har flippat ur, skrattar, gråtit, flippat ur på nytt och sovit. Sovit mycket, både jag och Max. Han blev uppsagd i fredags. Med en ynka månads uppsägningstid. Så nu är det en orolig tid med intervjuer och funderingar kring eventuellt inställd resa som råder. Jag tror att jag hanterar situationen betydligt hårdare än vad max gör, och det är kanske bra. Jag kan ju tillåta mig själv att sova eller bara sitta och gråta. Examensarbetet hann jag lämna in ändå inatt, trots kaoset. Nu håller vi våra knubbiga fingrar att han tycker det är tillräckligt bra för att skickas till examinatorn för slutbedömning. Jag tror inte det går igenom. Men tänk om? Oh my. Färdigt är det iallafall. Japanskakursen är jag också färdig med. Och etologikursen avslutar jag imorgon. Sedan har jag bara ovissheten kring examensarbetet samt en salstenta. Men den här gången ska jag inte flippa ur. Den här gången känner jag att det finns värre saker än salstentan - som en osäker ekonomisk framtid, redovisning av examensarbetet och mediciner som orsakat hål i mer än en tand (godiskonsumtion kan ha hjälp till på traven måhända). Jag vore glad om idag kunde vara om en månad nu, när det mesta är över förhoppningsvis. Tack.

Nej, jag har annat för mig än att fixa menyn, signatur, kommentarsidan (som är helt urflippad) och allt sånt där. Håll till godo, det kanske blir värt att vända på? Öhm...



[M]

Max blir av med sitt jobb om en månad. Japp, det suger. det är komiskt att jag dagen innan (i torsdags) var så nöjd för jag insåg att vi äntligen fick ekonomin att gå ihop. Sen kom smällen igår. Pang. Nu vet jag inte vart jag ska börja. Hur ska man bete sig när något sånt här händer?
Fuck it. Världen är inte snäll ibland.

Tjugo dagar. Jag ska överleva i tjugo dagar till, sedan är allt över. Jag är fullkomligt sönderstressad.
Det är det enda som snurrar i mitt huvud just nu. Ingenting mer, ingenting mindre. Vargar, får, stängsel, trångsynta fårägare, jakt, litiumklorid, hundar, överfall. Metoder, resultat, enkäten, innehållsförtecknung, summary. Lite trött blir jag allt. Mycket trött.


._.