Ibland gråter jag utan någon direkt anledning. Plötsligt fylls kroppen av en total tomhet som till slut värker så mycket att jag nästan spricker. Sådan gråt är den värsta, den man inte kan spåra till ett ursprung.
Gråten kom över mig innan och jag tog mig en dusch för att dölja den för min sambo. Jag har alltid tyckt att det ser så skönt ut att gråta i duschen. Att sitta på det blöta golvet medan vattnet sköljer bort all smärta och sorg. När vi för ett par månader sedan flyttade till ny lägenhet med en stor dusch blev jag glad av just den anledningen, nu skulle jag kunna gråta i duschen. Vi hade badkar innan. Så jag grät i duschen idag. Och det är bättre än att gråta någon annanstans. Gråten försvinner snabbare i duschen, precis som om tvålen inte bara tar bort smutsen utan också sorgen.
Gråten utan anledning stör mig mer än gråten med anledning. Om någon kommer på en med att gråta så frågar denne förmodligen efter anledningen till sorgen och att inte ha något svar på frågan är konstigt. Då är gråten med anledningen bättre, även om jag helst inte gråter alls så klart. För vem vill gråta när man kan le?


Jag satt och funderade innan. Jag har alltid kännt mig så falsk för att jag påstår att jag mår dåligt, när andra uppenbarligen mår sämre. Sen slog det mig att det inte handlade om att andra mår sämre, det är bara det att vi visar det på olika sätt. Jag väljer att inte visa det alls helt enkelt. Det är frustrerande dock att jag trycker ner mig själv för att världen vriden på bilden av hur en person som mår dåligt ser ut och beter sig. Om man är deprimerad så skär man sig i armarna och försöker ta livet av sig varannan dag. Man blir tvångsintagen på psyk och tar överdoser. Men alla hanterar det inte så. Vi som inte skär oss? Vi som inte försöker ta livet av oss varje dag? Mår inte vi dåligt? Jo. Vi hanterar det bara annorlunda. Det gör mig arg. Därför har jag bestämt mig för att börja föra dagbok igen. Jag ska skriva om mina tankar kring normala situationer i ett år. Därefter ska jag redigera och skicka in till ett förlag. Visa att man inte måste vara jävla Berny Pålsson om man mår dåligt. Det är inte meningen att jag ska tycka att jag är löjlig för att jag inte mår "lika dåligt" som andra. Därför ska jag försöka ändra på det! Texten ovan är första inlägget. Löjligt kanske, men det skiter jag i.


[M]