"Måndag, 2012-05-28

Jag var ute i helgen. Vanligtvis brukar krogar eller klubbar innebära en evig kamp inom mig. Å ena sidan kommer de ständiga sociala farhågorna med för mycket folk, personer som tittar snett och rädslan för att göra någonting kostigt. Å andra sidan får jag en kick av att vara ute bland folk, att kunna hantera situationen och till och med njuta av den. Och åh, så jäkla snygg jag kände mig i lördags med nytt linne och en frisyr som jag för första gången var riktigt nöjd med! Ja, jag hade otroligt roligt. Jag dansade till och med, och jag brydde mig inte ett dugg om hur jag såg ut eller om folk tyckte att det var konstigt att dansa bugg till helt fel musik på helt fel plats. Jag pratade med S hela kvällen lång och hade så dåligt samvete för att jag inte ägnade mer tid år mina andra vänner. Men det är någonting hos S som får mig att må bra. Han har många av de egenskaper som M också har, egenskaper som gör att jag kan slappna av i deras närhet.
Såhär efteråt mår jag dåligt, som alltid efter sådana evenemang. Kan kvällen enbart inneburit lycka? Sa jag någonting fel? Ja, det vet jag att jag gjorde. Jag kan aldrig hålla munnen stängd när jag borde. Gjorde jag någonting fel? Ja, det gjorde jag antagligen, för det skulle inte vara första gången. Kommer den här bubblan som jag just nu känner att jag lever i snart att växa sig så stor att den inte längre håller? Pang, allt försvann. Ja, det är så det brukar vara. Snedsteg på snedsteg kommer snart att lägga sig på hög, och till slut kommer allting att ta slut. Allting har alltid ett slut för mig. Åter igen ensam."

Ur: Schack matt (eller vad nu boken ska heta)