Det har varit ett par ordentligt turbulenta dagar. Helgen var rent kaotiskt, framför allt fredagen. Jag har flippat ur, skrattar, gråtit, flippat ur på nytt och sovit. Sovit mycket, både jag och Max. Han blev uppsagd i fredags. Med en ynka månads uppsägningstid. Så nu är det en orolig tid med intervjuer och funderingar kring eventuellt inställd resa som råder. Jag tror att jag hanterar situationen betydligt hårdare än vad max gör, och det är kanske bra. Jag kan ju tillåta mig själv att sova eller bara sitta och gråta. Examensarbetet hann jag lämna in ändå inatt, trots kaoset. Nu håller vi våra knubbiga fingrar att han tycker det är tillräckligt bra för att skickas till examinatorn för slutbedömning. Jag tror inte det går igenom. Men tänk om? Oh my. Färdigt är det iallafall. Japanskakursen är jag också färdig med. Och etologikursen avslutar jag imorgon. Sedan har jag bara ovissheten kring examensarbetet samt en salstenta. Men den här gången ska jag inte flippa ur. Den här gången känner jag att det finns värre saker än salstentan - som en osäker ekonomisk framtid, redovisning av examensarbetet och mediciner som orsakat hål i mer än en tand (godiskonsumtion kan ha hjälp till på traven måhända). Jag vore glad om idag kunde vara om en månad nu, när det mesta är över förhoppningsvis. Tack.

Nej, jag har annat för mig än att fixa menyn, signatur, kommentarsidan (som är helt urflippad) och allt sånt där. Håll till godo, det kanske blir värt att vända på? Öhm...



[M]