Ensamvargen
Ylva. När jag bläddrade i boken efter matnyttig information stannade jag till på den 160:e sidan med fyra versaler mitt på sidan som markerade ett nytt avsnitt, YLVA. Det ensamma namnet fick mitt hjärta att stanna upp i en halv sekund och jag fylldes av en enorm sorg, jag kunde inte ens svara på varför - jag hade ju inte ens läst texten under rubriken! Så jag läste. En ensam varghona som vandrade runt i mellersta Värmland, som våghalsigt sökte sig till gårdar för närhet från andra hunddjur liksom för föda tills hon till slut sköts.
Jag blev ledsen av att läsa om Ylva. Jag fylldes av en enorm ensamhet som tog över mig totalt. Ylva borde ha fått en egen alfahanne att bilda ett revir med, massa ungar att bilda en flock med och en trygg bostad långt bort från järnvägar, jägare och människohus. Men vart fanns hennes hane? Bristen på vargar drev henne till att ensam söka sig till hundar och till slut till hennes död. Vart tog viljan att bevara allt vackert vägen? När blev viljan till hat?
Är det bara jag som vill se varg i skogen där jag bor?
(Micka-som-fortfarande-inte-orkat-fixa-signatur-eller-meny)
Usch, ja, så himla sorgligt :-( Blir så arg när jag läser om allt hat mot vargen. Folk vet väl inte ens varför de hatar vargar, sluter sig bara till flocken av medhatare och känner sig starka och viktiga eller nåt. Mobbare!
Intressant examensarbete dock, tycker du är stark som klarar av att genomföra det och står för dina åsikter!
Blessed be!
Jag funderar mycket på det här med våra rovdjur och människans rädsla för dem. Solöga skriver att vargens gåva är att vi får tillbaka vad vi gett världen och att rädsla för vargen beror på rädsla för vedergällning pga vad man gett ut. Det kan nog ligga mycket i detta, tror jag. De flesta jag möter som gör medvetna val för jordens väl vill ha vargarna kvar men de som parasiterar på jorden och utnyttjar resurser ovarsamt brukar inte gilla denna vackra varelse...
Nu generaliserar jag säkert grovt, det vet jag;) men det är en betraktelse jag gjort iaf.
Linda, jag kunde inte kommentera i din blogg tyvärr, så svarar här med en kort kommentar om hur kloka dina ord är! :)
Vargen har en plats i vår natur, absolut. Vad jag vet har aldrig en varg atackerat en människa.
Jag är ofta ute i skog och mark, ibland kan det kännas lite kusligt när jag stöter på spår av vildsvin! Ett betydligt farligare djur!
Jag har ganska mycket att säga om varg"hatare" (de borde kallas vargfobiker de fega kräken), men jag tror jag ska hålla tand för tunga.
Men jag kom också att tänka i lite samma banor som kalebass; Om "jägarna" nu vill känna sig tuffa så kan de väl jaga vildsvin istället. Vildsvinen är inte utrotningshotade, dessutom kan man äta köttet så det inte bara blir meningslös jakt. Men jaga vildsvin vågar de minsann inte - vildsvin kan ju nämligen vara farliga på riktigt!
Fega var ordet sa Bull!
Åh, så tragiskt att få läsa om Ylva, svårt att inte känna sorg för henne!
Var Välsignad!
Gråter för Ylva och alla andra vargar och det vilda vackra livet som måste stryka på foten för människans framfart...:(
Ett tips till ditt examensarbete som jag gissar att du kanske redan stött på..laman...Det ska tydligen vara ett väldigt effektivt skydd mot varg för fåren. Kommer bara inte ihåg var jag hörde/läste det, men tror säkert du kan hitta det någonstans. Lycka till!
Kram!
jättefin bild!
