Jag förstår inte vad som hände. När jag träffade Max umgicks vi med vänner hela tiden. Alltid. Åtminstone kändes det som så. Nu kommer han hem genom dörren efter jobbet och sätter sig direkt vid datorn. På helgerna sover han till gud-vet-när, vaknar och sätter sig direkt vid datorn. Ingen ork för sociala interaktioner. Är det så här vårt liv ska se ut? För som många vet har jag väldigt svårt att göra sociala saker på egen hand, iallafall när det invorverar främmande människor. Jag behöver Max. Som för övrigt anser sig som en social person. Pff! Jag kommer dö med typ en vän kvar i världen medan resten dansar vidare, skrattandes och lyckliga. Kul.

Ursäkta, men behövde gnälla så här vid tio-tiden en lördag.

Jag har för övrigt ingen ork att kommentera andras bloggar just nu. Jag läser, oh jag läser. Men jag är för stressad för att skriva en kommentar till alla inlägg jag finner intressanta. Sorry. Snart så!